Nympheliac

Jag var på väg hem från jobbet och det var blixthalka så bilen fick sladd och det gick inte att kontrollera bilen överhuvudtaget, bilen åkte över på fel sida av vägen och jag såg diket och trädlinjen på motsatta sidan komma närmare.
Det sista jag minns är att jag tänkte ”inte in i träden, inte in i träden”.
Allt gick så fort så jag trodde jag varit vaken hela tiden, men nu när man i efterhand tänker tillbaka så måste jag ha tuppat av där, för jag minns hur nästa steg gick till.
Det nästa jag minns är att bilen ligger i diket med min sida (förarsidan) neråt mot marken, Framrutan är totalt sprucken men sitter ännu kvar, taket är intryckt på min sida och mitt sidofönster är helt krossat.
Jag börjar leta efter mobilen på marken eftersom min väska även den åkt ut på marken bredvid bilen men hittar inte mobilen, utan att ens tänka tänder jag taklampan i bilen, hittar min mobil i jorden bland allt glassplitter och släcker därefter taklampan i bilen också (why? :S)
Efter det ålar jag mig ut genom mitt fönster, även om det är den sidan bilen ligger på så är taket så tilltryckt där så det går att komma ut precis.
Jag hade inte en tanke på att ringa 112 utan det första jag gjorde när jag kom ur bilen var att ringa mamma (mammasgris? ;P) hon har som tur var 2 mobiler så hon kunde larma 112 från andra mobilen samtidigt som hon hade mig i luren.
Jag måste ha varit i nån form av chock för jag kunde inte tänka alls, jag svarade på dom frågor hon hade så gott jag kunde men jag tänkte inte ens efter innan svaren (om vart jag var/vart olyckan hänt osv).
Det tog inte lång stund innan en bil kom och stannade, i den fanns en man som stannade kvar på plats till ambulansen kom, men han gjorde inget, han bara stod där. Även en annan bil kom och stannade efter ett tag och först klev det ut en yngre man som frågade om jag behövde hjälp med något och jag svarade något i stil med ”mamma har ringt ambulansen och det räckte med att en stannade kvar på plats” och gjorde en gest mot den killen som stannat först.
Den yngre killen från bil nr 2 gick tillbaka men bilen stannade kvar och en medelålderskvinna från bilen kom sedan ut och frågade lite och trots att dom inte behövde så stannade även dom kvar tills ambulansen kom.

*AMBULANSEN*
Min tidsuppfattning är inte den bästa i och med att man var i chock och det kändes som allt gick så fort.
Ambulansen kom och det var så halt på vägen så dom kunde knappt gå fram till mig, dock fick hasa sig fram med fötterna på vägen.
Dom frågade vart jag hade ont och inte för ens dom frågade det kände jag att jag ens hade ont nånstans, troligtvis pga chocken.
Men jag hade väldigt ont i nacken och i huvudet så dom satte på ett nackstöd och spände fast mig på en bår.
Dom frågade om jag slagit i mitt huvud någonstans och jag sade ”nej, tror inte det” eftersom jag i dåläget fortfarande trodde att jag varit vaken hela kraschen och hade inget minne av att ha slagit i huvudet.
Men det hade jag, hon kände på huvudet lite försiktigt och jag var JÄTTE svullen över hela högra sidan av huvudet, över örat och över ansiktet och allt.
Jag hade även fått massa glassplitter i ansiktet och ögonen (jätte smått splitter)
Det gick lång tid innan vi kom in till sjukhuset då dom fick köra väldigt sakta pga halkan.
Väl på sjukhuset testade dom massa saker, plockade ur mina piercingar, läkarstaven i örat fick dom knipsa av och sedan skickade dom upp mig på röntgen. Jag fick åka igenom röntgen 2 gånger.
Sedan hamnade jag på intensiven inkopplad till en massa apparater, fortfarande med nackstödet kvar, det ville dom inte ta av för ens svaret från röntgen kommit tillbaka.

Medan jag låg på intensiven kom min mor in och pratade lugnt med mig, fram tills dess att hon kom var jag mest förvirrad och rädd (fast jag visade inte det) men blev lugn när jag fick ha min mamma vid min sida.
Svaret från röntgen kom och det var inga brott/skador på skelettet så nu kunde vi äntligen ta av nackstödet, SKÖNT!
När jag tittade på nackstödet så följde en stoor tofs med hår med, måste ha tappat massa hår då jag slagit i huvudet (vilket jag inte minns men måste ha skett när jag var avtuppad och bilen voltade)
Dom testade lite reflexer och jag fick något för värken i huvudet/nacken och sköljde ur lite mer splitter ur ögonen, där efter det hände inte så mycket mer, dom ville behålla mig över natten så mamma fick åka hem, jag var orolig för jag visste ju hur halt det var och ville egentligen inte alls att hon skulle köra bil hem mitt i natten men hon lovade att skicka ett sms så fort hon var hemma.
När klockan var närmare 2 på natten kom dom in och sa att det skett fler bilolyckor pga halkan så dom var tvungen att flytta på mig för att få plats med det nya fallet då jag ändå haft tur och var i stabilt läge men överbevakades ännu.
Min första tanke och känsla var ORO eftersom jag fortfarande inte fått sms om att mamma kommit hem oskadd så jag var jätterädd att det skulle vara hon, men kort där efter kom smset om att hon var hemma.

 

*ÅKA HEM*
Dagen efter kommer läkaren in och säger att jag får åka hem, att jag får gå på Alvedon och att jag ska försöka röra på min nacke så det inte blir värre även om det gör ont då det är farligare att bli helt stel (risk för whiplash eller men för livet finns fortfarande) och kontakta någon sjukgymnast om inte smärtan försvann inom dom närmaste dagarna, förutom det måste jag ta det lugnt, får inte bara eller göra något form av tungt arbete alls.
Han sa även att dom upptäckt en cysta på ca 1-2 cm på min skallröntgen men dom tror och hoppas på att det inte är en elakartad men dom skulle granska röntgen närmare när dom hade lite mer tid och att jag eventuellt skulle få en kallelse senare då.

5 bilolyckor på grund av blixthalkan skedde denna natt på Gotland på ungefär samma plats.

 

*TEORIN*
Vi har nu i efterhand varit och kollat både på bilen och på olycksplatsen där jag åkte av och allt tyder på att jag ska ha åkt ner i diket på fel sida av vägen med bilens högersida först, där den ska ha åkt emot en gigantisk sten (som slitits upp från marken) och denna smäll gjorde så bilen voltade upp i luften nästan ett helt varv för att sedan då landa med bilens vänstersida neråt mot marken.
Så medan jag var avtuppad så har jag antingen slagit i ratten eller taket som var lite intryckt under volten och nacken har ju skakats om ordentligt under volten.
Bilen var så kvaddad och skev så det var bara att skrota den, min nacke gör fortfarande fruktansvärt ont, varje gång jag lutar huvudet lite bakåt så blir jag snurrig och det svartnar för ögonen direkt men förutom detta så hade jag verkligen verkligen änglavakt.

 

*CYSTAN*
Läkarna hittade en 1-2 cm cysta i min hjärna när dom gjorde skallröntgen på akuten vid bilolyckan för att se om jag fått några skelettbrott i nacke/skalle då bilen voltade, dom har nu skickat en kallelse så jag ska komma in och göra en magnetröntgen så dom kan se om det är en godartad eller elakartad cysta.
Samtidigt som jag känner mig lite smått oroad över att det ska vara en elakartad och även oroad för att jag kommer få men för livet i nacken (whiplash eller något) så är jag ändå tacksam att olyckan hände, för om den inte hade hänt hade jag nog inte röntgat mig alls på flera år (Då jag aldrig varit på akuten eller skadat mig illa förr) och då hade dom inte upptäckt cystan överhuvudtaget, kanske inte förens det var alldeles för sent.
Så man får i detta läge verkligen ta det onda med det goda, eller något.

Här kommer lite bilder på bilen, det är dock svårt att få med på bild hur skev den verkligen är, den buktar innåt på högersida och utåt på vänstersidan som en banan men det går inte att få med klokt på bild, på bilderna ser bilen nästan inte ens kvaddad ut, men det ser mycket värre ut i verkligheten.
Golvet på passargerar sidan tex stack rakt upp, fanns ingen plats kvar att ha benen alls.